Min forskning
Kampen om skolans kungsväg: Nya Elementarskolan och den svenska
läroverksutbildningen, 1828–1849
[Detta är en
delstudie inom projektet
Skolans kungsväg:
det naturvetenskapliga programmets plats i utbildningssystemet]
Det svenska utbildningsväsendet genomgick en genomgripande omvandling under 1800-talet. Detta gällde inte minst läroverksutbildningen som gick från att ha varit en utpräglad prästutbildning till en förberedande utbildning för pojkar ur samhällets övre skikt. Denna utveckling kan ses som en mycket segdragen strid som kan sägas ha börjat med 1812 års uppfostringskommitté och som fick sitt slutgiltiga avgörande i och med reallinjens tillkomst genom 1878 års skollag.
Ser man till de skolordningar som styrde läroverkens verksamhet kom de avgörande förändringarna först under 1800-talets senare hälft. Tiden dessförinnan präglades i stället av en livlig debatt samt en rad försök att starta alternativa skolor, vilka i sin tur kan ses som ett försök att utmana den gängse läroverksutbildningen. I föreliggande studie är det framförallt en av dessa skolors verksamhet som undersöks - Nya elementarskolan.
Nya elementarskolan grundades 1828 som ett direkt svar på 1825 års uppfostringskommittés svårigheter att komma fram till ett förslag till ny skolordning. Nya elementar fick därigenom i uppgift att som statlig provskola pröva nya pedagogiska idéer, såsom möjligheten till befrielse från klassiska språk och nya undervisningsmetoder. Föreliggande undersökning intresserar sig framförallt för hur Nya elementarskolan bidrog till att utmana det klassiska bildningsidealet. På vilket sätt försökte man skapa en ny utbildning vid Nya elementar? Vilka var det som sökte sig till denna utbildning? I vilken mån bidrog Nya elementarskolan till omstöpningen av den svenska läroverksutbildningen?
Publikationer:
Esbjörn Larsson, "Från lärd skola till läroverk – läroverksutbildningens
utveckling i Sverige från rikets delning till 1878 års skollag" i
Skolhistoriskt arkiv 32,
Svenska skolhistoriska föreningen
i Finland: Helsingfors (utkommer under 2009)
Mellan disciplinering och självverksamhet: skillnader i växelundervisningens användning vid skolor för olika samhällsklasser i Sverige, ca 1820–1870
Planerad start vt10
När det svenska utbildningssystemet tog
form under 1800-talet skapades parallella skolformer för män och kvinnor från
olika samhällsklasser. Här problematiseras de pedagogiska implikationerna av
denna utveckling genom att uppmärksamma växelundervisningens tillämpning i
Sverige. Dess undervisningsmetoder byggde på användandet av mer erfarna elever
som biträden i undervisningen; ofta i kombination med exercisliknande
undervisningsformer.
I såväl svensk som internationell forskning har
växelundervisningen beskrivits som en metod som användes för kontroll och
disciplinering av samhällets bredare befolkningslager. En närmare granskning av
metodens tillämpning i Sverige visar dock att det även finns exempel på mer
prestigefyllda utbildningar som också gjorde bruk av olika former av
monitörsystem. Undervisningen präglades då i stället av självverksamhet och
individualisering.
I den planerade studien kommer undervisningen vid Nya
elementarskolan och Hillska skolan i Barnängen att jämföras med bland annat
växelundervisningssällskapets normalskola. Studiet av dessa skolor kommer sedan
att ställas mot metodens plats i den pedagogiska debatten. Syftet med studien är
att undersöka hur främst klass, men också kön, påverkade skolans praktiska
arbete. I ett vidare perspektiv skulle denna historiska studie av
växelundervisningens tillämpning i Sverige även kunna ge ökad kunskap om mötet
mellan pedagogiska idéer och den sociala miljö som skolans värld utgör.
Publikationer:
Esbjörn Larsson, ”Klasser i sig och för sig: skillnader i
växelundervisningens tillämpning för olika samhällsklasser i Sverige, ca
1820–1870”, i Anne Berg & Hanna Enefalk (red.), Det mångsidiga verktyget:
elva utbildningshistoriska uppsatser, Uppsala 2009