Konsten att lyckas som konstnär

Delstudie 1. Konstnärliga utbildningar och lärosäten och det svenska högskolefältet  

Det omfattande dataregister över samtliga studenter i svensk högskola 1993-1999 som SEC förfogar över möjliggör en översiktlig analys av hur konsthögskolorna är placerade i det svenska högskolefältet.[1] Dels avser vi studera hur de konstnärliga utbildningarna i vid mening (dvs. inte endast de utbildningarna vid de konstärliga högskolorna, utan även exempelvis konst- eller teatervetenskap och kulturvetarprogram vid universitet och högskolor) är relaterade till varandra. Vilka hierarkier finns mellan de konstnärliga högskolorna, finns skillnader mellan praktisk och teoretiska utbildningar, hur är konstformerna relaterade? Dels är det intressant att relatera de konstnärliga utbildningarna till andra typer av högskoleutbildningar. Vilka andra utbildningar hamnar nära respektive långt bort från de konstnärliga utbildningarna och hur kan detta förstås? I och med att registret sträcker sig över fem år är det även möjligt att studera förändringar över tid. Går det att se en tendens till ökad social elitisering, vilket sker inom andra eftersökta utbildningar som journalistutbildningen och läkarutbildningen, eller kan man se att den ekonomiska krisen på 1990-talet får andra effekter för de konstnärliga utbildningarna (som skulle kunna tänkas bedömas som för riskfulla investeringar)?

Delstudie 2. Konstnärliga utbildningar och det kulturella kapitalet

Den enkätundersökning som SEC genomfört 2004-2005 omfattar över två tusen studenter, bland annat studenter från såväl Konsthögskolan och Konstfack, som andra konstnärliga utbildningar (teaterutbildningarna i Stockholm och Malmö, arkitektur vid Kungl. tekniska högskolan) och närliggande mer teoretiskt orienterade utbildning (kulturvetarprogrammet och curatorutbildningen vid Stockholms universitet). Vi avser att använda enkätundersökningen till att ge en mer uttömmande bild av de studerande vad gäller deras livsbanor (tidigare investeringar och framtida riktning), deras orientering i kulturlivet, kulturella preferenser och praktiker – kort sagt deras tillgångar av kulturellt kapital – samt deras förhållande till utbildningen.

Enkätundersökningen kommer att kompletteras med intervjuer på Konsthögskolan, Konstfack samt Teaterhögskolan. Den senare skolan har vi tagit med för att se vad det finns för skillnader mellan konstnärliga områden. Exempelvis skiljer sig undervisningspraktikerna markant åt. Teaterutbildningen är mycket mer bunden och kollektiv till sin karaktär. Syftet är att tydliggöra det studenterna har med sig i bagaget i form av utbildningsinvesteringar och professionella investeringar och den kultur de möter på utbildningen.
 

Delstudie 3. Pretendenterna. Gymnasiala och förberedande konstnärliga utbildningar.  

Inledningsvis omnämndes vikten av att ta ett helhetsgrepp på de konstnärliga utbildningarna. De konstnärliga högskoleutbildningarna är svåra att förstå utan undervegetationen av gymnasiala och förberedande konstnärliga skolor. Dessa är strukturerade och hierarkiserade. Vad gäller gymnasieskolorna har Södra latins estetiska utbildningar länge haft en mycket dominerande position. Dessa fungerar som reellt förberedande utbildningar för antagning till högre konstnärliga utbildningar och i förlängningen inträde på kulturella fält medan många andra gymnasieutbildningar endast är nominellt förberedande. Det vore här intressant att kontrastera rekryteringen till prestigefulla konstnärliga gymnasieutbildningar som Södra latin eller Riddarfjärdsskolans balettutbildning med nyligen anlända konkurrenter. Bland de senare har många friskolor etablerat sig, men det finns även kommunala pretendenter. Kärrtorps gymnasieskola är en av de mer intressanta av dessa och väl värd en närmare studie.

En annan typ av utbildningar vi avser att studera är konstnärliga folkhögskoleutbildningar som fått en status av att vara kvasiobligatoriska för att bli antagen till de konstnärliga högskoleutbildningarna. Vi avser närstudera fyra fem av de mer centrala, såsom Nyckelviksskolan, Idun Lovén och Gerlesborgsskolan vad det gäller konst [2] och Skara skolscen, Teaterverkstan och Kulturama för teater,[3] för att se vilka elever de rekryterar, vilka tidigare investeringar de gjort, hur de förhåller sig till andra konkurrerande utbildningar, vilka sociala kontaktnät de bygger upp och hur de orienterar sig mot de högre konstnärliga utbildningarna.[4]