Skolbarn och hygien.
Hälsopolitik i Stockholms folkskolor, särskilt Maria folkskola, åren 1880-1930

 Lena Hammarberg

Presentation av pågående avhandlingsarbete. Underlag för seminariet "Skolbarn och hygien. Hälsopolitik i Stockholms folkskolor, särskilt Maria folkskola, åren 1880-1930", LHS, torsd 17 januari 2000 kl 13.15-14.30
(om seminariet, se http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/eve-00.htm)

Avhandlingen behandlar föreställningar om elevers hälsa och hygien under femtio år runt sekelskiftet, liksom den praktik som utvecklades runt dessa frågor. Geografiskt har den avgränsats till Stockholm stads folkskolor och i synnerhet till Maria Magdalena församlings folkskola/skolor på Söder. Det är således inte i första hand en beskrivning av elevers hälsotillstånd som åsyftas, även om sådana beskrivningar i viss mån är ofrånkomliga, både som bakgrund till ämnet och kanske också som konsekvenser av detta. Snarare önskar jag förstå varför skolans företrädare i skilda positioner såg på hälsa som de gjorde och hur detta påverkade verksamheten rörande hälso- och hygienfrågor.

Skolan är en institution, skapad för att reproducera samhällets värden och bidra till att fostra dugliga samhällsmedborgare. Eller annorlunda uttryckt, pedagogik innebär att utveckla instrument för den sociala kontrollen av liv.[1] Politik om barns hälsa aktualiserar frågor om frihet, makt och kontroll. Genom att studera en epok i folkskolans barndom och en kommuns och en skolas syn på och arbete med hälsofrågor, avser jag att ge ett vidgat perspektiv på dagens undervisning och synsätt i hälsofrågor.

 Följande frågor kan ställas;

·        Vad var ett friskt barn på denna tid? Vilka förändringar uppträdde under undersökningsperioden när det gäller synen på hälsa och vetenskap och vilken inverkan hade detta på skolan?

·        Hur upprätthölls hälsan enligt skolans beslutsfattare? Vilka metoder användes?

·        Vilka var skolans, lärarens och den medicinska sakkunskapens ansvar för barnens hälsa? Hur förändrades ansvarsförhållandena under undersökningsperioden?

·        Vem eller vilka hade legitimitet att besluta om kategorisering av barnen? När startade differentieringen av barnen och på vilka grunder skedde detta?

·        Vilken var skolans roll i disciplineringen av familjen via barnen?

Varför just Maria folkskola och varför just den tidsepoken? Stockholms folkskolor med Maria folkskola är knappast representativa för landets folkskolor under denna tid. Som vi strax ska se, fanns i Överstyrelsen för Stockholms folkskolor många kvinnor och män med framträdande positioner i samhället och bland dem flera betydande företrädare för folkskolans utveckling. Dessa personers närvaro gav sannolikt en särskild dynamik till diskussionerna. Annika Ullman menar i sin avhandling Rektorn att vissa stockholmskretsar under1880-talet kännetecknades av ett oupphörligt sammanträdande och diskuterande av såväl sociala som pedagogiska frågor.[2] Kontrasten mellan de styrande och barnen var skarp. Bland barnen på Söder rådde stor fattigdom och stundtals nöd, samtidigt som industrialiseringen och det urbaniserade livet förändrade barnfamiljernas liv i grunden. Reformivern bland Överstyrelsens ledamöter var påtaglig. Stockholm och en stockholmsskola kan därför ses som en plats där stora förändringar iscensattes och nya diskurser skapades under de femtio år som undersökningsperioden omfattar.

Även tidsperioden har valts eftersom den i flera avseenden var så dynamisk. Från statens sida genomfördes ett antal förändringar av läroplanerna, som innebar en utökning av innehållet i läroplanen med nya ämnen, längre skolgång och en fastare styrning av skolan genom införandet av timplaner. Jämsides med detta minskade kyrkans inflytande över skolan, i 1919 års undervisningsplan togs exempelvis katekesläsningen bort. I 1919 års undervisningsplan fick också handens arbete större plats. Hartman och Lundgren menar att detta var en indirekt påverkan från Dewey, via Europa. Skolan skulle vara ett laboratorium, inte ett auditorium.[3]

Folkskolan i Stockholm attraherade under perioden en allt större andel barn. En rad reformer inom hälsoområdet genomfördes inom skolans ram och läroplanerna fick efter hand fler ämnen med anknytning till hälsa, som gymnastik, lek, m.m. Perioden inramas av normalplanen 1878 och undervisningsplanen 1927. Den sistnämnda var ett första steg mot en gemensam start för landets skolbarn, genom anknytningen mellan folkskola och realskola.[4]

Perspektivval

Bör fotgängare bära hjälm? Den retoriska frågan ställdes hösten 1999 i Svenska Dagbladet av en debattör i en kritisk betraktelse av myndigheternas omsorg om individernas väl och ve som han menar övergått till förmynderi.[5] Beskrivningar av svensk socialpolitik kan kanske, något hårdraget, sägas följa två huvudriktningar. Den ena berättelsen är en skildring av svensk välfärds utveckling med start i fattigvård och med betoning på 30-och 40-talens omfattande socialpolitiska satsningar. Det är, med etnologen Karin Samuelssons formulering, en framgångsskildring utan slut, eftersom välfärden förväntas stå sig in i 2000-talet om än utvecklingen mattas av. [6] Den andra sättet att beskriva socialpolitiken tar istället fasta på den kontrollapparat som staten byggt upp, parallellt med välfärdsutvecklingen. I denna ingår subtila utstötningsmekanismer som drabbar dem som inte anses passa in i mönstren.[7] Ett exempel på en sådan skildring är Att lägga livet till rätta, Yvonne Hirdmans uppgörelse med den radikala utopism som hon menar präglade den svenska välfärdspolitiken under 30-och 40-talens Sverige.[8] Jag avser att ansluta mig till det kritiska sättet att betrakta skol- och socialpolitiken, om möjligt dock utan att överbetona makt- och kontrollaspekterna.

Denna senare skola är bland annat inspirerad av Foucaults analyser av makt och vetande[9], och har tagits upp av socialkonstruktionismen som under senare år vunnit insteg i många forskarmiljöer.[10], Hälsa har en nära koppling till levnadsmönster eller livsstilar. När befolkningen blev en faktor att räkna med i produktionen, blev också hälsan en resurs att bevaka för samhället. Detta ledde till ett behov av kontroll och styrning: en styrning som utövats på skilda sätt och som framför allt riktat in sig på människors kroppar. Denna befolkningspolitik uppkom enligt Foucault på 1700-talet.

”Regeringarna upptäcker att de inte har bara med undersåtar att göra, inte ens med ett ´folk´, utan med en ´befolkning´ och alla dess specifika företeelser och egna variabler: nativitet, hälsoförhållanden, livslängd, fruktsamhet, sjukdomsfrekvens, närings- och bostadssituation.”[11]